Uttalande antaget vid förbundsmöte 19 september 2020
Kultursfärens överlevnad står och faller med amatörkulturen - låt den inte dö!
Kulturen har drabbats hårt under Coronakrisen och det är en dyster framtid vi riskerar att gå till mötes om inte politiker och beslutsfattare börjar agera för att stödja alla delar av kultursektorn! När det i många teaterföreningar runt om i landet repeterades för fullt under de första månaderna av 2020 var det ingen som såg framför oss vad som skulle hända under våren. Denna vår kommer för alltid leva kvar i våra minnen som den vår då kultursektorn helt stängdes ned och vi alla lamslogs av Coronavirusets framfart. Från att förbereda oss för alla vårens premiärer fick vi i stället hänga upp kostymer, montera ned gradänger, sätta upp skyltar om föreställningar inställda på obestämd tid och på något sätt lära oss hantera en ny verklighet där vi inte regelbundet får träffa våra kamrater och möta publiken.
Att pandemin skulle drabba kultursektorn svårt överlag förstod vi på ett tidigt stadium och att det skulle drabba amatörkulturen extra hårt var en starkt bidragande orsak till ytterligare oro. Att stödåtgärder för att rädda kultursektorn skulle behövas stod lika tydligt klart redan från början när föreställningar började ställas in. Det var därför med initialt stor lättnad vi fick beskedet att även ideella arrangörer utan vinstsyfte var berättigade att söka stöd ur det paket på 500 miljoner kronor som anslogs av regeringen för att stödja kultursektorn för inställda föreställningar under Coronapandemin. Glädjen blev dock kortvarig när vi började undersöka vad som faktiskt gällde för att kunna få stöd - inte bara att söka det. Våra farhågor om att graden av professionalism skulle vara det som låg till grund för vilka som kunde beviljas stöd besannades snart. Grunden i amatörkulturen är det rakt motsatta - att det är graden av frivilligt engagemang som är det centrala!
Vi har den fullaste förståelse för att även professionella teatrar och konstnärer lider svårt under Coronapandemin. Det är inte mot dem vi vänder oss. Vår invändning är mot regering och riksdag som inte på allvar agerar till stöd för en folkrörelse som redan innan gick på knäna och nu riskerar att dö ut. Ett samhälles välmående kan mätas i graden av civilsamhällets uttrycksformer. Med stöd till- och krissatsningar på enbart den professionella kulturen står vi snart utan ett livskraftigt civilsamhälle. Utan folkrörelser - utan amatörkulturen - som lägger grunden för kommande generationer av kulturarbetare, rasar snart hela strukturen. Det är lätt att i rådande situation skylla på att stöd inte kan riktas brett. Det är dock inte bara en enkel undanflykt, det är ett fegt och felaktigt ställningstagande. Med nuvarande syn på amatörkulturen i denna nya svåra tid vi lever i är det endast en tidsfråga innan den dör ut.